Hej pa er!
Nu har vi farit in till internetcafeet igen, vi ar namligen lediga idag sa vi har inget planerat for hela dagen sa vi har strosat runt lite i stan och shoppat lite smycken och dylikt och innan dess satt vi och spelade yatzy! Jag kan saga att det blir en del yatzy for oss nar vi kan ta det lugnt.
Igar var vi som sagt pa ett hem for HIV-smittade barn, pa ett barnhem for pojkar och sedan kunde vi tyvarr inte traffa alla nattskolebarnen da det sporegnade i stort sett hela dagen igar men de flesta barnen var iaf med nar vi traffade polischefen. Det var en valdigt bra dag igar, tyvarr sa var vi inte pa hemmet for de HIV-smittade barnen sa lange sa vi hann inte interagera med dom lika mycket som vi hade velat.. Pa barnhemmet for pojkar sa hann vi dock leka och sjunga lite med dom, det var hur harligt som helst! Att se ett barn som knappt ager nagot alls le med hela kroppen ar helt underbart! Barnhemmet var ganska fint om man jamfor med mycket annat vi har sett har i Indien, det fanns tva stora sovsalar dar pojkarna sov pa sina "madrasser" som ar lika tjocka som vara strandmattor i Sverige. Barnhemmet var aven kristet och tvingade barnen att be sex ganger om dagen, problemet med det ar att 80 procent av Indierna ar hinduer sa de far alltsa inte utova sin egen tro dar utan de "maste" vara kristna. Religionsfrihet i det har landet blir ett ganska spannande begrepp da det finns men for att kunna ta del av vissa saker i samhallet sa maste man ha en viss religion..
Igar eftermiddag kom alltsa polischefen till huset, nar han gick in var vi tvugna att sta upp och appladera och istallet for att han sen pratade sa hade han en annan gubbe som hade ett papper med saker han skulle saga som fick prata istallet. Det kandes verkligen konstigt, det var nastan som om vi var tvugna att bete oss som om han var kunglig. Men nar vi studenter sedan fick borja prata med honom och stalla fragor till honom sa verkade han vara varldens skonaste snubbe. Jag tror till och med att han var lite obekvam med att folk behandlade honom som om han vore sa speciell.
Oh! Igar fick vi ju ha pa oss vara saris for forsta gangen! Det var definitivt lite ovant i borjan men man markte att alla vi tjejer efter ett tag fick battre hallning och forde oss battre just for att man kanner sig lite majestatisk i dom fina drakterna. Min Sari ar ljusgron med bla och guldiga inslag, jag alskar den!!
Jag hoppas att ni har det jattebra hemma! Och jag hoppas att ni festade ordentligt i Fredags!! :)
Igar var vi som sagt pa ett hem for HIV-smittade barn, pa ett barnhem for pojkar och sedan kunde vi tyvarr inte traffa alla nattskolebarnen da det sporegnade i stort sett hela dagen igar men de flesta barnen var iaf med nar vi traffade polischefen. Det var en valdigt bra dag igar, tyvarr sa var vi inte pa hemmet for de HIV-smittade barnen sa lange sa vi hann inte interagera med dom lika mycket som vi hade velat.. Pa barnhemmet for pojkar sa hann vi dock leka och sjunga lite med dom, det var hur harligt som helst! Att se ett barn som knappt ager nagot alls le med hela kroppen ar helt underbart! Barnhemmet var ganska fint om man jamfor med mycket annat vi har sett har i Indien, det fanns tva stora sovsalar dar pojkarna sov pa sina "madrasser" som ar lika tjocka som vara strandmattor i Sverige. Barnhemmet var aven kristet och tvingade barnen att be sex ganger om dagen, problemet med det ar att 80 procent av Indierna ar hinduer sa de far alltsa inte utova sin egen tro dar utan de "maste" vara kristna. Religionsfrihet i det har landet blir ett ganska spannande begrepp da det finns men for att kunna ta del av vissa saker i samhallet sa maste man ha en viss religion..
Igar eftermiddag kom alltsa polischefen till huset, nar han gick in var vi tvugna att sta upp och appladera och istallet for att han sen pratade sa hade han en annan gubbe som hade ett papper med saker han skulle saga som fick prata istallet. Det kandes verkligen konstigt, det var nastan som om vi var tvugna att bete oss som om han var kunglig. Men nar vi studenter sedan fick borja prata med honom och stalla fragor till honom sa verkade han vara varldens skonaste snubbe. Jag tror till och med att han var lite obekvam med att folk behandlade honom som om han vore sa speciell.
Oh! Igar fick vi ju ha pa oss vara saris for forsta gangen! Det var definitivt lite ovant i borjan men man markte att alla vi tjejer efter ett tag fick battre hallning och forde oss battre just for att man kanner sig lite majestatisk i dom fina drakterna. Min Sari ar ljusgron med bla och guldiga inslag, jag alskar den!!
Jag hoppas att ni har det jattebra hemma! Och jag hoppas att ni festade ordentligt i Fredags!! :)
Vanakam!
Hej hej..
Blir ett kort inlagg idag.
Jag har det fortfarande bra!
Vi har skaffat massa husdjur, odlorna Bertram och Gismo och aven spindlarna Karin, Kurt och ackelspindeln.
Imorgon firas childrens day i Indien sa vi ska besoka ett hem for HIV-smittade barn, ha ett upptradande med nattskolebarnen och fa en forelasning av polischefen i Trichy!
Jag saknar er dar hemma men jag njuter samtidigt varje sekund!
Puss!
Blir ett kort inlagg idag.
Jag har det fortfarande bra!
Vi har skaffat massa husdjur, odlorna Bertram och Gismo och aven spindlarna Karin, Kurt och ackelspindeln.
Imorgon firas childrens day i Indien sa vi ska besoka ett hem for HIV-smittade barn, ha ett upptradande med nattskolebarnen och fa en forelasning av polischefen i Trichy!
Jag saknar er dar hemma men jag njuter samtidigt varje sekund!
Puss!
Namaste!
Hej folket!
Nu sitter vi pa ett internetcafe har i Trichy. Det ar runt 30 grader varmt ut och inget regn trots att vi har monsunperiod har.
Vi har det riktigt bra hittils. Flygresan gick bra trots ett mindre missode i Bryssel som gjorde att vi holl pa att missa planet. Haha. Nar vi landade i Indien slogs man verkligen av en varmevagg trots att klockan var runt 2 pa natten har. Vi hamtades i en buss med ett stort lejon pa och plysh innuti hela bussen. Det var sjukt trangt och varmt men jag kunde iaf sova nastan hela vagen.
Har under bussresan aven klarat av mitt forsta besok pa en "hal i golvet- toalett". Det var inte alls sa farligt som jag trott. :)
Huset vi bor i ar riktigt harligt, stort, luftigt och frascht. Vi har hittils varit med om en valkomstceremoni, dansat med byborna till Indisk musik och shoppat traditionella indiska klader.
Nu skriver jag inget mer for denna gang, maste ju kunna beratta nagot nar jag kommer hem ocksa! :)
Nu sitter vi pa ett internetcafe har i Trichy. Det ar runt 30 grader varmt ut och inget regn trots att vi har monsunperiod har.
Vi har det riktigt bra hittils. Flygresan gick bra trots ett mindre missode i Bryssel som gjorde att vi holl pa att missa planet. Haha. Nar vi landade i Indien slogs man verkligen av en varmevagg trots att klockan var runt 2 pa natten har. Vi hamtades i en buss med ett stort lejon pa och plysh innuti hela bussen. Det var sjukt trangt och varmt men jag kunde iaf sova nastan hela vagen.
Har under bussresan aven klarat av mitt forsta besok pa en "hal i golvet- toalett". Det var inte alls sa farligt som jag trott. :)
Huset vi bor i ar riktigt harligt, stort, luftigt och frascht. Vi har hittils varit med om en valkomstceremoni, dansat med byborna till Indisk musik och shoppat traditionella indiska klader.
Nu skriver jag inget mer for denna gang, maste ju kunna beratta nagot nar jag kommer hem ocksa! :)
Jag och Frank Sinatra.
Håkan hellström skrev år 1991 en uppsats. Den här uppsatsen är underbar. Håkan Hellström är underbar. Jag blir helt glad i själen av hans musik och även denna uppsats. Den är som härligt tragisk.
"Jag och Frank Sinatra
Torsdag 25 april
Kärlek klockan elva
Kras.
Hon krossar mig under foten. Som vanligt. Å jag har inte en chans… Hon är för mäktig, den där flickan. Trampar bara rakt fram, fast nätt och vackert. Men hon trycker ändå ner mig så obarmhärtigt. Jag tror inte ens att hon vet vem jag är. Nej, det gör hon inte. Hur skall jag bära mig åt då? Rädda henne från att bli överkörd av en spårvagn… Kidnappa henne och tvinga henne att tycka om mig… Herre Gud! Jag som… råkar vara en av de särklassiga och… och mest storartade och mest komplicerade och… och storslagna (och snällaste) pojkar på den här skolan. Som Frank, den perfekta skapelsen, född att lyckas, att häpnas, att dyrkas. En dag blinda, söta flicka, ja, en dag skall JAG också lyftas upp och absorberas från den här mänskliga, dödliga världen. Ja, just det. Precis så! En dag kanske jag regerar här i universum. En dag skall jag visa henne. Då kommer hon att inse sitt misstag.
En dag skall jag verkligen…
En dag
Hon riktigt utlånar mig, spottar på mitt hjärta. Flickan i blommig klänning. Hon med ögon av silver, med hår av guld, med kinder som rosor, hon med lockar som vågor, hon som alltid krossar mig under foten… Kras.
Komplex klockan tolv
Jo, så är det just nu. Är kärlek kanske bara en sak för idioter som jag? Jag vet faktiskt inte. Annars är jag väl ganska nöjd. Fast jag helst vill se mitt namn tatuerat på hennes bröst. Nöjd på denna olyckliga planet. Jag riktigt frossar i olycka, det höjer mitt självförtroende, glad över att jag inte är den ende som krossas under vackra fötter. Ibland inser jag till och med att jag faktiskt ÄR storartad. Som när jag ser samskolans värsta fähundar segla förbi. Dömda till att le, ständigt glada. Gråter dom någongång? Jo, det gör dom säkert. Precis som jag. Bra. "Nog är vi väl på väg mot helvetet i alla fall", tänker jag ibland. Hela jordklotet, allihop, till och med gudarna, förmodligen också min bästa vän Frank. Den fantastiske storstadsromantikern, den perfekta skapelsen. Han som lyckas göra natt till dag, Frank, min idol och min vän. Han är svår att ta kål på. Och han är mitt enda hopp. I denna så olyckliga värld.
Politik klockan ett
När jag var mindre brukade jag ta övningsrundor i stadens lyxkvarter. "För att förbereda mig på min framtid", sa jag. Jag tyckte om vad jag såg där. Dom som bodde där var märkvärdiga. Dom hade vad de flesta andra ville ha. Jag traskade runt, runt, runt. Jag gillade kvarteren. Jag gillade husen med de stora trädgårdarna och alla de där träden utmed gatorna. De som bodde där var så rika och vackra. Jag ser inget fel i att vara rik. En del fnyser åt rikedom. Jag tycker att det verkar behagligt. Det kanske är sant att man kan köpa sig mer lycka. Som i filmerna och i sångerna. Jag börjar tröttna på att dom säger att det inte är så. Men det spelar ingen roll. Och politik är ändå ingenting för mig. Jag vet knappt skillnad på Hitler och Herkules och det rör mig inte i ryggen. Blir bara så trött och så ledsen när jag hör människor predika om hur amerikanarna borde göra slut på Saddam. Själv har jag inga politiska åsikter. Det är ett sätt att segla fritt.
Ateist klockan två
När jag var elva år, nästan tolv: Vackra flickor gillar bara stora pojkar med mycket muskler och pojkar gillar bara tjejer med stora bröst. Varför kan vi inte få lära oss sånt i skolan?", frågade jag vår lärarinna under en biologilektion. Hon såg alldeles chockad ut. Helt mållös. "Tja, jag vet inte Håkan", svarade hon "Är det (ähum) vetenskapligt?" (Utspritt mummel och skratt) "Varför är vissa människor hånfulla och elaka och överlägsna?", frågade jag. Det blev helt tyst. Jag hade allas uppmärksamhet. Jag skulle vilja fråga var och en om det. Men lektionen slutade, olyckligtvis, och jag tänkte: Det här förbannade livet, den här förbannade staden, de här förbannade människorna, de här förbannade vännerna, den här förbannade aprilhimlen, de där förbannade gudarna. Finns de någonstans? Är det bara jag och mina trumpinnar nu? Torkar aldrig oceanerna ut? Vackra flickor gillar bara stora pojkar med mycket muskler och alla pojkar är förälskade i de vackraste flickorna. Är inte det fakta, förbannade gudar. Har ni aldrig tänkt på det? Aldrig någonsin. Det är DET ENDA som jag tänker på när jag går här i korridorerna. Hjälper det överhuvudtaget att jag skriver såhär om det? Har jag någonsin fått något svar? NÅGONSIN? Hoppas att ni läser det…
Arg klockan tre
Häromdagen träffade jag en pojke som jag inte träffat på länge. Vi sa inte så mycket. Har aldrig varit kompisar, och jag var inte särskilt glad åt att se honom. Jag gillade honom inte, hade aldrig gjort det heller för den delen. Han var hånfull och log fånigt och irriterande hela tiden. Försökte sätta sig över mig. För mig spelar DET ingen roll, men med det där leendet var det värre. Han stank ur munnen. Jag fick lust att kasta mig fram och slå honom på käften, men gjorde inte det. Han skulle väl ha krossat mig under foten, precis som han gjorde när vi var små. Precis som flickan i blommig klänning. Krossat mig under foten. Smack. Och det där groteska leendet. Irriterande, hånfullt. Han hade en flickvän och redan en stor bil och allt gick bra för honom. Utmärkt förresten. Bilen stod brevid. Alldeles blänkande, en sån där gammal tvåfärgad, med en massa krom. Verkligen vacker, som de där plasthuvarna, stor och bullig. Enorm. Som läderlappens bil, som en gangsterbil. Själv har jag bara en rostig jättetrehjuling med ett Harley Davidsson klistermärke på, ingen flickvän och allt går åt helvete vilken timme som helst. Jag SKULLE ha slått honom på käften. Jag satt på en bänk vid Hedens parkeringsplats och läste skvallerspalterna i föregående dags Expressen och jag tittade på bilen. Den vackraste jag sett. Klockan var omkring tre, de andra hade gymnastiklektion och jag befann mig i mitt vanliga tillstånd. Jag menar, ni vet, ingenting funkar: flickor, kompisar, värdet, pengar, bristen på pengar, de rykande fabrikerna. Så kom han där med flickvännen. Jag kände igen honom direkt på det där flinet. - Nämen är det inte lilla Håken ponken!, sa han (hånfullt) när han fick syn på mig.
- Kalla mig inte Håkan, sa jag. Vet du inte vem jag är? Jag är mycket mäktig, jag är Frank.
- Vem då, Frank?
- Frank Sinatra!
- Okej då, Frank Sinatra, vart är du på väg?
Jag njöt faktiskt lite.
- Till helvetet, svarade jag.
- Du har då inte växt ett skit sen jag klådde upp dig sist. Va en man, din barnrumpa.
- Nej, jag tycker det verkar väldigt tråkigt. Förresten är jag mer intresserad av tjejer.
- Jag tycker verkligen att du är en skitstövel, Håkan.
- Jag med. Stick nu, du besvärar mig.
Han och flickvännen, som också flinade sådär, klev in i läderlappsbilen och åkte iväg. Och jag tog min rostiga jättetrehjuling till helvetet.
Lite ledsen klockan fyra
Jag är en pojke med en del problem och jag förmodar att de flesta av dom är självförvållade. "Ofta blir det vad man gör det till", säger John Blund. Jag antar att han har rätt, som vanligt. Alla gudomliga makter. Håll mig alltid i minnet. Det här är en kungörelse: Jag kan inte spela saxofon som Charlie Parker. Och jag kan inte få tillräckligt mycket skäggstubb för att se ut som kapten Haddock. Jag är en pojke. Kommer nog vara det i resten av mitt liv. Jag trivs ganska bra med det. Flickan jag älskar tycker bara synd om mig. Jag gillar inte köttkorv och tillgjorda människor (man vet aldrig vad som finns inuti dom). Världen tycks vända sig emot mig. Jag blir äldre. - Jag är ledsen, Frank Sinatra. Varför kan inte världen…
- För att det är så här det är, viskar någon.
- Men jag vill leva i en värld där sångerna blir verklighet.
Det måste finnas ett sånt ställe. Det bara måste! Det måste!
Och Frank Sinatra svarar: Ingenting."
"Jag och Frank Sinatra
Torsdag 25 april
Kärlek klockan elva
Kras.
Hon krossar mig under foten. Som vanligt. Å jag har inte en chans… Hon är för mäktig, den där flickan. Trampar bara rakt fram, fast nätt och vackert. Men hon trycker ändå ner mig så obarmhärtigt. Jag tror inte ens att hon vet vem jag är. Nej, det gör hon inte. Hur skall jag bära mig åt då? Rädda henne från att bli överkörd av en spårvagn… Kidnappa henne och tvinga henne att tycka om mig… Herre Gud! Jag som… råkar vara en av de särklassiga och… och mest storartade och mest komplicerade och… och storslagna (och snällaste) pojkar på den här skolan. Som Frank, den perfekta skapelsen, född att lyckas, att häpnas, att dyrkas. En dag blinda, söta flicka, ja, en dag skall JAG också lyftas upp och absorberas från den här mänskliga, dödliga världen. Ja, just det. Precis så! En dag kanske jag regerar här i universum. En dag skall jag visa henne. Då kommer hon att inse sitt misstag.
En dag skall jag verkligen…
En dag
Hon riktigt utlånar mig, spottar på mitt hjärta. Flickan i blommig klänning. Hon med ögon av silver, med hår av guld, med kinder som rosor, hon med lockar som vågor, hon som alltid krossar mig under foten… Kras.
Komplex klockan tolv
Jo, så är det just nu. Är kärlek kanske bara en sak för idioter som jag? Jag vet faktiskt inte. Annars är jag väl ganska nöjd. Fast jag helst vill se mitt namn tatuerat på hennes bröst. Nöjd på denna olyckliga planet. Jag riktigt frossar i olycka, det höjer mitt självförtroende, glad över att jag inte är den ende som krossas under vackra fötter. Ibland inser jag till och med att jag faktiskt ÄR storartad. Som när jag ser samskolans värsta fähundar segla förbi. Dömda till att le, ständigt glada. Gråter dom någongång? Jo, det gör dom säkert. Precis som jag. Bra. "Nog är vi väl på väg mot helvetet i alla fall", tänker jag ibland. Hela jordklotet, allihop, till och med gudarna, förmodligen också min bästa vän Frank. Den fantastiske storstadsromantikern, den perfekta skapelsen. Han som lyckas göra natt till dag, Frank, min idol och min vän. Han är svår att ta kål på. Och han är mitt enda hopp. I denna så olyckliga värld.
Politik klockan ett
När jag var mindre brukade jag ta övningsrundor i stadens lyxkvarter. "För att förbereda mig på min framtid", sa jag. Jag tyckte om vad jag såg där. Dom som bodde där var märkvärdiga. Dom hade vad de flesta andra ville ha. Jag traskade runt, runt, runt. Jag gillade kvarteren. Jag gillade husen med de stora trädgårdarna och alla de där träden utmed gatorna. De som bodde där var så rika och vackra. Jag ser inget fel i att vara rik. En del fnyser åt rikedom. Jag tycker att det verkar behagligt. Det kanske är sant att man kan köpa sig mer lycka. Som i filmerna och i sångerna. Jag börjar tröttna på att dom säger att det inte är så. Men det spelar ingen roll. Och politik är ändå ingenting för mig. Jag vet knappt skillnad på Hitler och Herkules och det rör mig inte i ryggen. Blir bara så trött och så ledsen när jag hör människor predika om hur amerikanarna borde göra slut på Saddam. Själv har jag inga politiska åsikter. Det är ett sätt att segla fritt.
Ateist klockan två
När jag var elva år, nästan tolv: Vackra flickor gillar bara stora pojkar med mycket muskler och pojkar gillar bara tjejer med stora bröst. Varför kan vi inte få lära oss sånt i skolan?", frågade jag vår lärarinna under en biologilektion. Hon såg alldeles chockad ut. Helt mållös. "Tja, jag vet inte Håkan", svarade hon "Är det (ähum) vetenskapligt?" (Utspritt mummel och skratt) "Varför är vissa människor hånfulla och elaka och överlägsna?", frågade jag. Det blev helt tyst. Jag hade allas uppmärksamhet. Jag skulle vilja fråga var och en om det. Men lektionen slutade, olyckligtvis, och jag tänkte: Det här förbannade livet, den här förbannade staden, de här förbannade människorna, de här förbannade vännerna, den här förbannade aprilhimlen, de där förbannade gudarna. Finns de någonstans? Är det bara jag och mina trumpinnar nu? Torkar aldrig oceanerna ut? Vackra flickor gillar bara stora pojkar med mycket muskler och alla pojkar är förälskade i de vackraste flickorna. Är inte det fakta, förbannade gudar. Har ni aldrig tänkt på det? Aldrig någonsin. Det är DET ENDA som jag tänker på när jag går här i korridorerna. Hjälper det överhuvudtaget att jag skriver såhär om det? Har jag någonsin fått något svar? NÅGONSIN? Hoppas att ni läser det…
Arg klockan tre
Häromdagen träffade jag en pojke som jag inte träffat på länge. Vi sa inte så mycket. Har aldrig varit kompisar, och jag var inte särskilt glad åt att se honom. Jag gillade honom inte, hade aldrig gjort det heller för den delen. Han var hånfull och log fånigt och irriterande hela tiden. Försökte sätta sig över mig. För mig spelar DET ingen roll, men med det där leendet var det värre. Han stank ur munnen. Jag fick lust att kasta mig fram och slå honom på käften, men gjorde inte det. Han skulle väl ha krossat mig under foten, precis som han gjorde när vi var små. Precis som flickan i blommig klänning. Krossat mig under foten. Smack. Och det där groteska leendet. Irriterande, hånfullt. Han hade en flickvän och redan en stor bil och allt gick bra för honom. Utmärkt förresten. Bilen stod brevid. Alldeles blänkande, en sån där gammal tvåfärgad, med en massa krom. Verkligen vacker, som de där plasthuvarna, stor och bullig. Enorm. Som läderlappens bil, som en gangsterbil. Själv har jag bara en rostig jättetrehjuling med ett Harley Davidsson klistermärke på, ingen flickvän och allt går åt helvete vilken timme som helst. Jag SKULLE ha slått honom på käften. Jag satt på en bänk vid Hedens parkeringsplats och läste skvallerspalterna i föregående dags Expressen och jag tittade på bilen. Den vackraste jag sett. Klockan var omkring tre, de andra hade gymnastiklektion och jag befann mig i mitt vanliga tillstånd. Jag menar, ni vet, ingenting funkar: flickor, kompisar, värdet, pengar, bristen på pengar, de rykande fabrikerna. Så kom han där med flickvännen. Jag kände igen honom direkt på det där flinet. - Nämen är det inte lilla Håken ponken!, sa han (hånfullt) när han fick syn på mig.
- Kalla mig inte Håkan, sa jag. Vet du inte vem jag är? Jag är mycket mäktig, jag är Frank.
- Vem då, Frank?
- Frank Sinatra!
- Okej då, Frank Sinatra, vart är du på väg?
Jag njöt faktiskt lite.
- Till helvetet, svarade jag.
- Du har då inte växt ett skit sen jag klådde upp dig sist. Va en man, din barnrumpa.
- Nej, jag tycker det verkar väldigt tråkigt. Förresten är jag mer intresserad av tjejer.
- Jag tycker verkligen att du är en skitstövel, Håkan.
- Jag med. Stick nu, du besvärar mig.
Han och flickvännen, som också flinade sådär, klev in i läderlappsbilen och åkte iväg. Och jag tog min rostiga jättetrehjuling till helvetet.
Lite ledsen klockan fyra
Jag är en pojke med en del problem och jag förmodar att de flesta av dom är självförvållade. "Ofta blir det vad man gör det till", säger John Blund. Jag antar att han har rätt, som vanligt. Alla gudomliga makter. Håll mig alltid i minnet. Det här är en kungörelse: Jag kan inte spela saxofon som Charlie Parker. Och jag kan inte få tillräckligt mycket skäggstubb för att se ut som kapten Haddock. Jag är en pojke. Kommer nog vara det i resten av mitt liv. Jag trivs ganska bra med det. Flickan jag älskar tycker bara synd om mig. Jag gillar inte köttkorv och tillgjorda människor (man vet aldrig vad som finns inuti dom). Världen tycks vända sig emot mig. Jag blir äldre. - Jag är ledsen, Frank Sinatra. Varför kan inte världen…
- För att det är så här det är, viskar någon.
- Men jag vill leva i en värld där sångerna blir verklighet.
Det måste finnas ett sånt ställe. Det bara måste! Det måste!
Och Frank Sinatra svarar: Ingenting."
Höst
Det är riktigt höstväder ute numer. Det är blå himmel, solsken, blåsigt och kallt så inni helvete.
Det har sin charm men det är inte okej när det är fyra grader varmt på morgonen när man kliver upp.
Jag har ägnat hela morgonen med att försöka fixa min jävla skrivare, för alla er som vet hur mina tekniska färdigheter är kanske kan räkna ut med röven att det inte gick speciellt bra. Jag får fan psykbryt på den jävla apparaten. Jag måste nämligen skicka iväg min ansökan till Indien. Helst nyss. Jobbigt.
Nu ska jag iaf fara till skolan och gå på det sista av föreläsningen och sen blir det allmänna mötet, biljettförsäljning och lite annat crap.
Ingen bra dag idag, helst skulle jag bara lägga mig under täcket med sista HP boken och inte röra mig därifrån på hela dagen. Men nej, man måste väl ta tag i sitt liv.
Det har sin charm men det är inte okej när det är fyra grader varmt på morgonen när man kliver upp.
Jag har ägnat hela morgonen med att försöka fixa min jävla skrivare, för alla er som vet hur mina tekniska färdigheter är kanske kan räkna ut med röven att det inte gick speciellt bra. Jag får fan psykbryt på den jävla apparaten. Jag måste nämligen skicka iväg min ansökan till Indien. Helst nyss. Jobbigt.
Nu ska jag iaf fara till skolan och gå på det sista av föreläsningen och sen blir det allmänna mötet, biljettförsäljning och lite annat crap.
Ingen bra dag idag, helst skulle jag bara lägga mig under täcket med sista HP boken och inte röra mig därifrån på hela dagen. Men nej, man måste väl ta tag i sitt liv.
B-day
I've got a feeling, that tonight's gonna be a good night!
Nu kör vi Ume, El'sanna börjar redan koka..
Nu kör vi Ume, El'sanna börjar redan koka..
HP och ett underbart kollektiv.
Är ledig från allt som heter nollning och skola idag vilket har lett till att jag myser runt i kollektivet efter ha tagit ett väldigt välbehövligt bad. Vet ni hur äcklig man blir av att springa runt i peruk?! Jag hoppas ni aldrig får veta.
Mina planer för kvällen är att mysa ner mig i min säng och läsa Harry Potter och kanske byta något ord med mina fina roomies. Vi hade lite kollektivhäng här i Torsdags och jag måste säga att det känns som om detta kommer bli helt klockrent. Vi kompletterar varandra väldigt bra, vi har våra likheter och olikheter som kommer hjälpa att stärka oss allihopa. Det känns som sagt riktigt bra.
Nej nu ropar verkligen boken och sängen efter mig. Hoppas att ni har en bra Söndag!
Mina planer för kvällen är att mysa ner mig i min säng och läsa Harry Potter och kanske byta något ord med mina fina roomies. Vi hade lite kollektivhäng här i Torsdags och jag måste säga att det känns som om detta kommer bli helt klockrent. Vi kompletterar varandra väldigt bra, vi har våra likheter och olikheter som kommer hjälpa att stärka oss allihopa. Det känns som sagt riktigt bra.
Nej nu ropar verkligen boken och sängen efter mig. Hoppas att ni har en bra Söndag!
I don't know, I don't know, I don't know.
It all seemed perfect
But there are moments when I feel nothing at all
Same as always
Now it's repeating itself all over again
Night after night you say you move on
tomorrow, tomorrow
Now, what's holding you back?
I don't know, I don't know
Night after night you say you move on
tomorrow, tomorrow
Now, what's holding you back?
I don't know, I don't know, I don't know
Don't feel sorry
'Cause there's no reason for us to fight any more
Tears are coming, and years are going
I hope we'll learn something
Jag märker att jag just nu lever genom musik. Jag har så mycket att göra, både i skolan, i socskoj etc..
Jag orkar inte tänka själv så musiken får göra det åt mig.
But there are moments when I feel nothing at all
Same as always
Now it's repeating itself all over again
Night after night you say you move on
tomorrow, tomorrow
Now, what's holding you back?
I don't know, I don't know
Night after night you say you move on
tomorrow, tomorrow
Now, what's holding you back?
I don't know, I don't know, I don't know
Don't feel sorry
'Cause there's no reason for us to fight any more
Tears are coming, and years are going
I hope we'll learn something
Jag märker att jag just nu lever genom musik. Jag har så mycket att göra, både i skolan, i socskoj etc..
Jag orkar inte tänka själv så musiken får göra det åt mig.
mixtape
You say hello, inside I'm screaming I love you
You say goodnight, in my mind
I'm sleeping next to you
You drive away from my car crash of a heart
And I don't know
But you gave me the best mixtape I have
And even all the bad songs ain't so bad
I just wish there was so much more than that
About me and you
You talk to her, and it burns me like the sun
You talk to him, and you say that you feel like she's the one
I talk to me, but you can't hear the pain I feel
You don't know
Cause you gave me the best mixtape I have
And even all the sad songs ain't so sad
I only wish that there was more than that
About me and you
Oh, don't turn around and say bye again
Yeah it crushes my head when you call me
Your friend and I'm not the same person
From back in the day in the back of the class
That you thought was gay
No I can't find the words cause I lost them
The minute they fell out of my mouth
And it's love and I'm in it, so give me your lips
And just let me kiss 'em
And let's get messed up and listen to probably...
The best mixtape I have
And even all the bad songs ain't so bad
I just wish there was so much more than that
About me and you
About me and you
You say goodnight, in my mind
I'm sleeping next to you
You drive away from my car crash of a heart
And I don't know
But you gave me the best mixtape I have
And even all the bad songs ain't so bad
I just wish there was so much more than that
About me and you
You talk to her, and it burns me like the sun
You talk to him, and you say that you feel like she's the one
I talk to me, but you can't hear the pain I feel
You don't know
Cause you gave me the best mixtape I have
And even all the sad songs ain't so sad
I only wish that there was more than that
About me and you
Oh, don't turn around and say bye again
Yeah it crushes my head when you call me
Your friend and I'm not the same person
From back in the day in the back of the class
That you thought was gay
No I can't find the words cause I lost them
The minute they fell out of my mouth
And it's love and I'm in it, so give me your lips
And just let me kiss 'em
And let's get messed up and listen to probably...
The best mixtape I have
And even all the bad songs ain't so bad
I just wish there was so much more than that
About me and you
About me and you
Jag saknar min dans.
Att dans kan vara så vackert. Jag saknar det med hela mitt hjärta.
Funderingar från linnéarummet.
Hur kan en sommar försvinna fortare än man hinner blinka?
Den här sommaren har varit riktigt bra även om större delen av den har bestått av konstant arbetande.
Men jag gillar mitt jobb, kunde nog inte ha fått ett bättre sommarjobb faktiskt men samtidigt ska det bli sjukt skönt att återgå till att plugga nu.
Jag saknar Umeå, jag saknar att lära mig en massa nytt varje dag och jag saknar mina vänner däruppe även om jag vet att jag kommer sakna mina vänner här lika mycket när jag är tillbaka i Norrland.
Men när man är student känns det ungefär som att leva två skiljda liv, vilket är både på gott och ont. Mest på gott, att börja plugga är verkligen det bästa valet jag någonsin gjort.
Ja, i helgen har jag iallafall haft Umeåbesök här. Albin for upp från Nässjö i Torsdags och åkte hem idag.
Vi har haft en grymt bra helg måste jag säga. I Torsdags så spenderades kvällen uppe hos Nettan med film, Fredagen bestod av häng vid poolen hos Nettan och sen vinmys på Gemmas balkong, på Lördagen var det kräftskiva som bestod av lite för mycket snaps, badning, djupa konversationer och läggdags när solen redan gått upp för längesen. Men jag gillart. Söndag var bakisdag, jag mådde inte som en prinsessa direkt men det var lätt värt det.
Nu tänkte jag försöka sova, jobb imorgon.
Jag hoppas ni sover så gott inatt!
Den här sommaren har varit riktigt bra även om större delen av den har bestått av konstant arbetande.
Men jag gillar mitt jobb, kunde nog inte ha fått ett bättre sommarjobb faktiskt men samtidigt ska det bli sjukt skönt att återgå till att plugga nu.
Jag saknar Umeå, jag saknar att lära mig en massa nytt varje dag och jag saknar mina vänner däruppe även om jag vet att jag kommer sakna mina vänner här lika mycket när jag är tillbaka i Norrland.
Men när man är student känns det ungefär som att leva två skiljda liv, vilket är både på gott och ont. Mest på gott, att börja plugga är verkligen det bästa valet jag någonsin gjort.
Ja, i helgen har jag iallafall haft Umeåbesök här. Albin for upp från Nässjö i Torsdags och åkte hem idag.
Vi har haft en grymt bra helg måste jag säga. I Torsdags så spenderades kvällen uppe hos Nettan med film, Fredagen bestod av häng vid poolen hos Nettan och sen vinmys på Gemmas balkong, på Lördagen var det kräftskiva som bestod av lite för mycket snaps, badning, djupa konversationer och läggdags när solen redan gått upp för längesen. Men jag gillart. Söndag var bakisdag, jag mådde inte som en prinsessa direkt men det var lätt värt det.
Nu tänkte jag försöka sova, jobb imorgon.
Jag hoppas ni sover så gott inatt!
Tacka bredbandsbolaget allra hjärtligast å mina vägnar.
Anledningen till att jag i stort sett inte skrivit ett skit på hela sommaren är enkel, bredbandsbolaget har inte harft möjlighet, tid eller ork att fixa vårat bredband som vi pratade med dom om för ungefär fem veckor sedan.
Men nu funkar det och jag känner ändå att jag inte har speciellt mycket att uppdatera er om.
Min sommar har bestått av jobb och festivaler. Närmare bestämt jobb på risholnsgården som är ett demensboende framme i byn, det är ett grymt jobb. Jag trivs verkligen jättebra där samtidigt som det ska bli rätt skönt att få fara upp till Umeå och vara student igen. Inget går upp mot studentlivet just för tillfället.
Festivalerna i fråga är Peace and Love och Hultan. Båda grymma och helt olika. Hultan var väl lite bättre måste jag erkänna samtidigt som jag blivit smärtsamt medveten om att jag börjar bli lite för gammal, bekväm och har en för stark vilja att inte vara snorbakis för att kunna festivala som tidigare.
En annan kuriosa är ju att jag, mamma och min syster ska åka tjejvasan så i höst blir det hårdträning. Kul. Verkligen.
Jag hoppas jag får sällskap av någon på IKSU?!
Men nu funkar det och jag känner ändå att jag inte har speciellt mycket att uppdatera er om.
Min sommar har bestått av jobb och festivaler. Närmare bestämt jobb på risholnsgården som är ett demensboende framme i byn, det är ett grymt jobb. Jag trivs verkligen jättebra där samtidigt som det ska bli rätt skönt att få fara upp till Umeå och vara student igen. Inget går upp mot studentlivet just för tillfället.
Festivalerna i fråga är Peace and Love och Hultan. Båda grymma och helt olika. Hultan var väl lite bättre måste jag erkänna samtidigt som jag blivit smärtsamt medveten om att jag börjar bli lite för gammal, bekväm och har en för stark vilja att inte vara snorbakis för att kunna festivala som tidigare.
En annan kuriosa är ju att jag, mamma och min syster ska åka tjejvasan så i höst blir det hårdträning. Kul. Verkligen.
Jag hoppas jag får sällskap av någon på IKSU?!
Festivalsommar.
Sedan måndag förra veckan har en konstig men ändå välbekant känsla infunnit sig i min kropp.
Det kallas festivalsjukan. Och jag älskar den.
Det kallas festivalsjukan. Och jag älskar den.
Den som väntar på något gott...
...väntar tills imorgon.
Imorgon kommer mina kära vänner och det ska bli så jäkla kul!
I can't wait!
Imorgon kommer mina kära vänner och det ska bli så jäkla kul!
I can't wait!
Ledig dag.
Idag ska jag enbart spela the Sims 3 och tvätta. Kul va?
Vi har i allafall sol i Falun idag, dock är det snorkallt, gav mig på ett försök att sola lite men nej då.
Det får bli några rundor i solariet innan hultan så man vågar gå barbent.
Dags att lägga i en ny tvätt!
